Gränssnittsdesign · område 6

Guide – Tillgänglighet och användbarhetstest

Här står det du behöver för uppgiften, och guiden fungerar utan att du varit på lektionen. Slå upp i den när du fastnar.

1. Inkluderande gränssnitt

En begränsning är ett möte mellan en person och en design, inte en egenskap hos personen. Det är hela områdets utgångspunkt. Den som har svårt att använda en sajt har det för att sajten förutsätter något hen inte har just då — en ledig hand, bra syn, lugn och ro.

Fyra förmågor

Ett gränssnitt ställer krav på fyra förmågor, och alla fyra används varje gång:

• Se. Läsa text, skilja färger, hitta något på skärmen.
• Höra. Ljud i en video, ett pling som säger att något hände.
• Röra. Träffa en knapp, hålla telefonen, använda mus.
• Förstå. Läsa en lång text, minnas förra sidan, besluta under tidspress.

Funktionsvariation betyder att förmågorna skiljer sig mellan människor, och att det är normalt. WHO uppskattar att ungefär en av sex lever med en betydande funktionsnedsättning, och de flesta av dem syns inte. Men miljön begränsar också: solljus på skärmen, en bullrig buss, en kasse i handen. Uteslutning uppstår när gränssnittet förutsätter en förmåga som personen inte har just nu — och det är gränssnittet som går att ändra.

Varaktig, temporär, tillfällig

Orden betyder nästan samma sak i vardagsspråk, så håll isär dem:

• Varaktig — finns hela tiden, eller länge.
• Temporär — går över, men det tar veckor.
• Tillfällig — gäller i situationen och är borta när situationen är det.

Den varaktiga kolumnen är liten. De två andra är alla. Den som designar för en person med en arm hjälper också den med gipsad handled och den som bär en kasse.

Tre principer för inkludering

Inkluderande design (inclusive design) är ett arbetssätt där du utgår från dem som stängs ute i stället för från en genomsnittlig användare. Tre principer:

1. Känn igen uteslutningen. Den syns inte för den som inte drabbas. Fråga vem som inte kan göra det här, och varför.
2. Lär av dem som stängs ute. De hittar det du inte ser. Därför testar du på riktiga personer i februari, och därför ska minst en vara utanför klassen.
3. Lös för en, och det gäller många. Undertexter gjordes för döva och används av alla som tittar på video med ljudet av. Den nedsänkta trottoarkanten gjordes för rullstolar och används av barnvagnar och resväskor.

Principerna blir kriterier i avsnitt 2.

Fem situationer på din sajt

Lista fem situationer där din sajt blir svår att använda, på telefonen och på datorn. Minst en ur varje kolumn: varaktig, temporär, tillfällig. För varje situation:

1. Situationen. Vem, var, med vilken begränsning.
2. Var på sajten. Sida och element.
3. Vad som händer. Vad personen inte kan göra.

Skriv ingen lösning. Uppgiften här är att se. Hela sajten är ett omdöme; menyknappen uppe till höger, utom räckhåll för tummen är ett fynd. Listan är inget krav, men den blir underlag för granskningen och testplanen.

Blockets ordning

Gränssnittsdesign och Webbutveckling arbetar med samma sajt i det här blocket, i den här ordningen:

Det du inte hittar den 18 januari blir inte rättat före testet. Då snubblar testpersonerna på det, och det kostar tid som skulle ha gått till något du inte visste om.

2. WCAG i praktiken

Ganska tillgänglig är ett omdöme, och det går inte att åtgärda. WCAG gör tillgänglighet till något du kan kontrollera: arton frågor som var och en går att svara ja eller nej på.

WCAG (Web Content Accessibility Guidelines) är den internationella standarden för tillgänglighet på webben. Den ges ut av W3C, samma organisation som står bakom HTML. Numren i checklistan är ur version 2.2. Offentliga webbplatser i Sverige ska enligt lag klara nivå AA.

De fyra principerna

Förkortningen POUR kommer ur de engelska orden. Första siffran i varje kriterium är principen: 1.x möjlig att uppfatta, 2.x hanterbar, 3.x begriplig. Checklistan har ingen rad ur princip 4. Robust handlar om att koden säger vad varje element är, så att hjälpmedel kan läsa den, och det hör till Webbutveckling.

Nivå A och AA

Elva av checklistans arton kriterier är på nivå A. Det spelar roll: i Webbutveckling är det ett E-krav att alla fynd på nivå A är åtgärdade. Nivån du skriver i tabellen avgör alltså vad du måste rätta den 27 januari.

Kryssen sparas i din webbläsare. Nollställ alla kryss

Gå igenom den i fyra grupper

Tabellen du lämnar in står i checklistans ordning. Men det går fortare att kontrollera kriterierna efter hur de prövas, i fyra grupper. Tabellen och grupperna innehåller samma arton kriterier.

Med ögonen: 1.4.3, 1.4.11, 1.4.4, 1.4.10. Kontrasten mätte du i oktober, och värdena står i din stilguide. Mät nu på den publicerade sajten med WebAIM Contrast Checker, inte i Figma: stilguiden säger vad som var tänkt, sajten visar vad som blev. Färgvärdet läser du med högerklick och Granska. Det nya är 1.4.11, 3:1 för det som inte är text: fokusringen, fältkanterna, en ikon som bär betydelse. Textstorlek prövar du med Ctrl och + till 200 procent: klipps någon text? Omflödning prövar du i DevTools (webbläsarens utvecklarverktyg, F12) med device mode, läget som låtsas vara en annan skärm (Ctrl + Skift + M), på 320 pixlars bredd: måste du rulla i sidled?

Med tangentbordet: 2.1.1, 2.1.2, 2.4.3, 2.4.7. Lägg undan musen och tabba genom sajten. Fyra frågor, och de är kriterierna: når jag allt, kommer jag ut ur allt, följer ordningen läsordningen, ser jag var jag är? Hur det är att navigera så står i avsnitt 3.

I strukturen: 1.3.1, 2.4.1, 2.4.6, 2.4.4, 3.1.1. Det som ser ut som en rubrik ska vara en rubrik, inte bara stor text. Högerklicka och välj Granska: står det h2, eller något annat med stor stil? Landmärken — de delar av sidan som heter header, nav och main — räcker för 2.4.1. Rubrikerna ska säga vad som följer. En länk som bara heter Läs mer underkänns om inte sammanhanget säger vart den leder. lang på html ser du i sidkällan (Ctrl + U).

I innehållet: 1.1.1, 1.2.2, 2.2.2, 3.3.2, 2.5.8. Alt-texten ska fungera, inte bara finnas. Läs den utan att se bilden: säger den det bilden säger? Bild1 eller foto underkänns. Dekor ska ha tom alt-text. Undertexter och rörelse som startar själv är ofta inte tillämpliga. Varje fält ska ha en synlig etikett, inte bara en text i fältet som försvinner när man skriver.

Så skriver du ett fynd

Formen är ett tekniskt krav i uppgiften. Fyra kolumner, en rad per kriterium, i checklistans ordning:

• Resultatet är ett av tre ord: uppfyllt, brist, inte tillämpligt. Inte tillämpligt är ett resultat, inte ett hål, och det kräver en halv mening om varför: sajten har ingen video. Tangentbordet är alltid tillämpligt.
• Var är sida och element. Menyn är inte en plats.
• Varje brist har en skärmbild med elementet utpekat. Skärmklipp tar du med Win + Skift + S; rita en ruta runt elementet efteråt. Den som rättar ska hitta det utan att fråga, även om det är du själv.

Granska den publicerade sajten på Pages-adressen, inte den lokala versionen, och minst startsidan och en undersida. Bristerna skiljer sig ofta mellan dem. En tabell full av brister är en bra granskning. En med bara uppfyllt är det sällan.

3. Tekniker och hjälpmedel

I avsnitt 2 prövade du sajten mot kriterier. Här använder du den som någon annan gör: utan mus, utan att se skärmen, förstorad, med rörelsen avstängd. En sida har ett utseende och ett ljud, och de byggs inte av samma sak. Det du ser kommer ur stilen. Det du hör kommer ur strukturen.

Tangentbordet

Utan mus navigerar den som inte kan styra en mus, varaktigt eller med en gipsad handled. Den som inte ser pekaren — skärmläsaranvändare navigerar med tangentbord. Och den som är snabbare så, i formulär och långa listor. Fem tangenter räcker:

Fokus är markeringen som visar vilket element tangentbordet står på just nu. Fyra saker att leta efter, och de är de fyra tangentbordskriterierna i praktiken:

1. Ser jag var jag är, hela tiden? Försvinner fokus är du blind för en stund. (2.4.7)
2. Kommer jag i en rimlig ordning? Hoppar fokus från menyn till sidfoten och tillbaka följer ordningen inte läsordningen. (2.4.3)
3. Når jag allt? Menyknappen, bildspelet, formulärets skicka-knapp. (2.1.1)
4. Kommer jag ut? En ruta som fångar fokus är en fälla. (2.1.2)

Skärmläsaren

En skärmläsare läser upp det som finns på skärmen med syntetisk röst och låter användaren styra med tangentbordet, eller med gester på telefonen. Tre finns inbyggda, och inget behöver installeras:

Ingen lyssnar på en sida uppifrån och ner. En van användare hoppar, precis som den som ser skummar. Det här är kommandona i Skärmläsaren i Windows:

På en sida med tydlig struktur förstår du på några tryck på H vad sidan innehåller. På en sida utan kommer ingenting, eller en enda rubrik. Går rösten för fort, sänk talhastigheten i Skärmläsarens inställningar. Använd hörlurar.

Det här lyssnar du efter på din egen sajt. Varje punkt hör till ett kriterium i checklistan — samma brister, men nu hörs de:

Tio minuter med en skärmläsare gör dig inte till skärmläsaranvändare. Den som använder den varje dag lyssnar mycket snabbare och hittar vägar du inte vet om. Du hör de värsta hindren, inte hela upplevelsen.

Förstoring

Den som ser dåligt förstorar, antingen i webbläsaren eller med ett förstoringsglas över hela skärmen. Förstoringsglaset i Windows startar du med Win + + och stänger med Win + Esc. Prova det, och du ser direkt vad det betyder: du ser en bit av sidan åt gången. Ett meddelande i ett hörn, en knapp långt ut till höger, en bekräftelse som visas kort — allt det missas. Det är därför kriterierna om textstorlek och omflödning finns.

Reducerad rörelse

Rörelse på skärmen kan ge yrsel, illamående eller migrän hos den som har vestibulära besvär, alltså problem med balanssinnet. Det gäller stora rörelser: sidor som glider in, bakgrunder som rör sig i en annan takt än innehållet, bildspel som byter själva. En knapp som tonar i färg är sällan ett problem. Reducerad rörelse betyder alltså inte ingen rörelse alls.

Användaren ställer in det en gång, i systemet, och sajten ska respektera valet:

• Windows: Hjälpmedel, Visuella effekter, Animeringseffekter.
• Mac och iPhone: Hjälpmedel, Reducera rörelse.
• Android: Hjälpmedel, Ta bort animeringar.

Hur sajten känner av inställningen tog du i Webbutveckling den 20 januari. Här är frågan för vem den finns.

Så prövar du din sajt

1. Tangentbordet (E-krav). Lägg musen åt sidan och navigera hela sajten, alla sidor, med enbart tangentbord. Anteckna för varje sak du hittar: var, vad som hände och vilket kriterium det gäller. Ett enda klick med musen gör hela prövningen ogiltig.
2. Skärmläsaren. Hörlurar på. Lyssna på startsidan och hoppa med H och Tab. Anteckna vad som lät fel, och var på sidan.
3. Uppdatera granskningen. Faller ett kriterium du satte som uppfyllt, ändra tabellen. En granskning som rättas när du vet mer är en bättre granskning.

A-nivån: gör en hel testuppgift med skärmläsare, själv eller med en testperson, och anteckna hur sajten lät.

4. Testverktyg och deras gränser

Ett automatiskt verktyg svarar på de frågor som går att avgöra i koden, och bara på dem. Resten kräver en människa, och det gjorde du i avsnitt 2 och 3. Verktyget kompletterar granskningen, det ersätter den inte.

Vad ett verktyg gör

Verktyget läser sidans kod och prövar den mot regler. Varje regel är en fråga som går att svara ja eller nej på utan att förstå sidan.

De tre verktygen

WAVE (Web Accessibility Evaluation Tool) skiljer på sorter. Röda ikoner är fel, alltså regler som bryts. Gula är varningar, på engelska alerts: något verktyget tycker att en människa bör titta på. Gröna och blå visar sådant som finns, som landmärken och rubriker. Fliken Structure visar sidans rubriker och landmärken i ordning, och är en bra kontroll av 1.3.1.

Lighthouse ger en poäng. Läs listan under poängen, och sedan det som står längst ner under Additional items to manually check, alltså sådant som behöver kontrolleras för hand. Där säger verktyget själv vad det inte kan bedöma.

axe är byggt för att hellre missa ett fel än larma i onödan. Därför hittar det ofta färre saker än WAVE, och det det hittar stämmer oftare. De tre verktygen har olika regler och ger inte samma resultat på samma sida.

Vad verktygen missar

Tre till som bara en människa hittar: tangentbordsfällor (2.1.2), omflödning på 320 pixlar (1.4.10) och rörelse som inte går att stoppa (2.2.2). Varje rad i högerkolumnen är en brist som bara en människa hittar. Har du hittat en sådan i din granskning har du C-kravet framför dig.

Vad verktygen larmar om i onödan

Ett falsklarm är ett fynd som ser ut som ett fel men inte är det. Verktyget har följt sin regel, men regeln passar inte just här. Fyra vanliga:

• Hoppande rubriknivåer. WAVE varnar när en h2 följs av en h4. Det kan vara ett problem, men det bryter inte i sig mot något kriterium i checklistan.
• Logotypen underkänns på kontrast. Text som är en del av en logotyp är undantagen från 1.4.3. Ordmärket du ritade i höstas behöver inte klara 4.5:1.
• Upprepad länk. Logotypen och Start i menyn leder till samma sida, och WAVE varnar. Det är sällan ett problem.
• Kontrast på text över en bild. Verktyget kan inte räkna mot bilden. Det gissar, underkänner eller hoppar över. Mät själv med Contrast Checker.

Så gör du

1. Kör WAVE eller Lighthouse på minst två sidor av den publicerade sajten. Anteckna vilket verktyg och vilket datum. (E)
2. Lista fynden i en tabell: fynd, sida, kriterium, äkta fel eller falsklarm, motivering. (C)
3. Ta fram din granskning från avsnitt 2. Hitta en brist som granskningen hittade och verktyget missade. Skriv vilken, och varför verktyget inte kunde se den. (C)
4. Hittade verktyget något granskningen missade? För in det i granskningstabellen, så att det finns med när sajten rättas.

Webbutveckling kör Lighthouse som en rad i testprotokollet den 2 februari. Där är frågan om verktyget körts och felen rättats. Här är frågan vad fynden betyder.

5. Metoder för att testa användbarhet

Granskningen mot WCAG är gjord och verktygen är körda. Nu kommer det tredje ledet: testet, med riktiga personer.

Svaren är inte desamma, och rapporten ska visa skillnaden.

Fyra metoder

Heuristisk utvärdering har du redan gjort. Det var granskningen i december, mot de tio heuristikerna. WCAG-granskningen var samma sorts metod, med en annan lista. En granskare hittar ungefär hälften av det riktiga användare stöter på.

Uppgiftsbaserat test och tänka högt görs tillsammans, och det är metoden i uppgift 6: testpersonen löser uppgifter och säger vad hen tänker. Tänka högt (think aloud) är något du får be om, för de flesta tystnar när de koncentrerar sig. Enkäten är inget krav. Tre personer ger ingen siffra som betyder något.

Testuppgifterna finns redan

I december skrev du fem krav och en användarresa. Resan säger vad sajtens viktigaste uppgift är, och kraven säger vad som ska gå. Du skriver inga nya uppgifter. Du tar det du lovade i december och ser om sajten håller det.

Tre regler för att göra ett krav till en testuppgift:

1. Ett mål, inte en väg. Ta reda på när …, Du vill …. Aldrig Klicka på … eller Gå till ….
2. Använd inte orden som står på sajten. Heter menyvalet Kontakt ska uppgiften inte säga kontakta. Då letar personen efter ordet i stället för efter svaret.
3. Ett slut man känner igen. Du ska veta när uppgiften är klar: ett svar, en sida, ett skickat formulär. Titta runt på sajten går inte att klara eller misslyckas med.

Instruktionen testar om personen kan läsa. Målet testar om sajten visar vägen, och det är bara det du vill veta något om.

Välj tre uppgifter: användarresans huvuduppgift och två krav som går att pröva på sajten. C-nivån är att uppgifterna kommer ur kraven, och att rapporten sedan säger vilka krav som höll.

Mätpunkterna

Varje uppgift har en mätpunkt med tre utfall:

Bestäm gränserna innan testet, inte efteråt. Skriv i planen vad som räknas som svårighet för just den uppgiften, till exempel minst ett klick på fel sida. Den som bestämmer efteråt bedömer sin egen sajt snällt.

Testplanens fyra delar

1. Syfte, en mening: vad vill du ta reda på?
2. Tre testuppgifter, formulerade som mål, ur kraven och resan från uppgift 4.
3. Mätpunkt per uppgift: vad som räknas som klarade, med svårighet, inte.
4. Vad du säger innan testet börjar, fyra eller fem meningar: vad testet går ut på, att det är sajten som testas och inte personen, att hen får tänka högt och att hen kan avbryta. Hur det sägs står i avsnitt 6.

Kamratgranskningen

Byt plan med en kamrat och svara skriftligt på fyra frågor om kamratens plan:

• Är varje uppgift ett mål, eller säger den vart man ska?
• Står något av sajtens egna ord i uppgiften?
• Vet du när uppgiften är klar?
• Går mätpunkten att avgöra utan att tolka?

Spara kamratens svar och skriv vad du ändrade. Tillsammans med pilottestet i avsnitt 6 är det C-kravet om en granskad och pilottestad plan. Den som läst din plan vet vad uppgifterna är, och kan därför inte bli din testperson.

6. Att hålla ett test

Du kan redan intervjua. I område 4 lärde du dig att fråga utan att styra, att anteckna och att vänta ut tystnaden. Det här avsnittet säger en enda ny sak: i ett test pratar du ännu mindre.

Det som fastnar är fyndet. Varje gång testpersonen tvekar, letar, backar eller gissar visar sajten dig något den inte klarar. Du har gjort sajten och vet var allt ligger. Därför kan du inte se vad som är svårt med den, och därför måste någon annan sitta vid tangentbordet.

Vem som kan vara testperson

Tre testpersoner, minst en utanför klassen. Två regler:

• Hen har inte sett sajten. Den som granskade din sajt i december, den du pilottestar med och den som kamratgranskade din plan vet redan var saker ligger. De kan inte vara testpersoner.
• Hen liknar någon som ska använda sajten. Inget krav på E-nivå, men det är A-nivån: alla tre utanför klassen, och minst en som motsvarar en av dina typanvändare.

Testerna ska vara gjorda senast måndag 8 februari. Två görs med klasskamrater den 4 februari, den utanför klassen på egen tid.

Samtycket

Samtycket bygger på det du lärde dig om personuppgifter i december, i område 5. Det ska vara muntligt och komma efter att personen fått veta vad testet går ut på. Fyra delar, i den ordning du säger dem:

1. Vad testet går ut på. Det är sajten som testas, inte hen. Hen kan inte göra fel.
2. Att hen kan avbryta när som helst, utan att förklara varför.
3. Att ingenting spelas in. Du antecknar vad som händer, inte vem hen är.
4. Frågan: Är det okej för dig? Svaret är samtycket.

Sedan skriver du datumet på anteckningen. Det visar att samtycket fanns före testet och inte skrevs in efteråt. Skriv samtycket ordagrant i ditt manus, så att alla tre testpersoner får höra samma sak.

Anonymiseringen

Dataminimering, som du läste om i december, gäller dina egna testpersoner: anteckna bara det analysen behöver.

Person B, 45 år, handlar mat på nätet varje vecka.

Det räcker. Namn, skolklass och bild behöver du aldrig, och det du aldrig skrivit ner behöver du inte ta bort. Skriv Person A överst från början, inte ens ett namn på ett papper du tänker slänga.

Att hålla tyst

Det svåraste i hela uppgiften, och det vanligaste misstaget, är att hjälpa. Du ser personen leta i menyn efter något som står mitt på sidan, och det är obekvämt för er båda. Obehaget är inte ett tecken på att något gått fel. Det är tecknet på att testet fungerar. Varje gång du hjälper byter du ut sajten mot dig själv, och då testas om personen förstår dig.

Kroppen pratar också. Nicka inte, peka inte, sucka inte, luta dig inte fram. Sitt bredvid och en bit bakom, så att testpersonen inte läser ditt ansikte. Testpersonen har musen och tangentbordet. Du har papperet.

En uppgift får ta slut utan att lösas. Vill testpersonen ge upp, eller blir hen tydligt obekväm, går ni vidare till nästa uppgift och du antecknar klarade inte. Det är ett resultat, inte ett misslyckat test. Bestäm i förväg hur länge du låter någon leta innan du frågar om hen vill gå vidare. Du hjälper inte, men du kan låta hen gå vidare. Det är skillnaden mellan att rädda testpersonen och att rädda sajten.

Att anteckna

Anteckna under testet, tolka efteråt. Två exempel:

• Scrollar upp och ner två gånger, säger "var är menyn". — en anteckning. Den säger vad som hände.
• Menyn är otydlig. — en slutsats. Den hör hemma i analysen, avsnitt 7.

Den som skriver slutsatser under testet har bestämt vad testet visade innan det är slut. En enkel mall, ett papper per testperson och en rad per händelse:

Gjorde och sa i var sin kolumn är C-nivån. Det är inte samma sak. Folk säger ofta det här var lätt efter att ha letat i en minut, och båda delarna är data. Skriv det personen säger ord för ord, inom citattecken. Ett citat går att tolka i efterhand, en sammanfattning gör det inte.

Pilottestet

Innan de riktiga testerna håller du testet en gång med bänkgrannen som testperson: manus, samtycke, uppgifterna och anteckningar i mallen. Byt sedan. Skriv till sist vad du ändrar i planen och varför — det är bör-kravet (C).

En pilot ska hitta fel i planen, inte i sajten. Det vanliga är en uppgift som visar sig vara en instruktion, eller ett manus som avslöjar var saken ligger. Hinner ni inte alla tre uppgifterna gör det ingenting. Bänkgrannen räknas inte som testperson — hen vet nu var allt ligger.

Testdagen, 4 februari

Testerna körs i grupper om fyra, satta så att ingen i gruppen har sett någon annans sajt. I varje runda håller två i gruppen ett test och två är testpersoner, vid var sin dator. Efter fyra rundor har alla hållit två test och varit testperson två gånger. Håll dig i den grupp du blev satt i: byter du för att sitta med en kompis kan kompisen vara den som granskade din sajt i december.

Är ni tre i gruppen får du en klasskamrat som testperson under passet i stället för två, och tar två på egen tid. Boka dem direkt.

• Samtycket sägs varje gång. Klasskamrater är testpersoner på samma villkor som alla andra: manus, fråga, datum.
• Presentera inte sajten. Det här är min sajt om …, menyn finns här uppe avslöjar var saker ligger. Manuset säger vad testet går ut på, inget mer.
• Hinner ni inte alla tre uppgifter, anteckna hur långt ni kom. Det är också ett resultat.
• Testa den publicerade sajten, i det skick den har efter åtgärderna i Webbutveckling.
• Rätta inte mellan testerna. Alla tre testpersoner ska möta samma sajt, annars går fynden inte att jämföra. Ser du ett fel, anteckna det och låt koden vara tills testet utanför klassen är gjort. Ändrar du ändå, skriv när.

Samma dag, efter testerna:

1. Skriv rent det som är slarvigt medan du minns. Gjorde och sa i var sin kolumn, ingen tolkning än.
2. Kontrollera att varje anteckning har Person, ålder, datum för samtycket och en mätpunkt per uppgift.
3. Skriv tre rader om hur det var att sitta tyst. Var var det svårast? Sa du något du inte skulle? Det är råmaterial till utvärderingen i avsnitt 8. Om en vecka minns du vad som hände men inte hur det kändes.

7. Analys och prioritering

Här tolkas anteckningarna för första gången. Allt du skrivit hittills har varit vad som hände. Nu får du säga vad det betyder. Saknar du fortfarande ett test, gör det först och analysera sedan.

Sammanställningen

Från tre anteckningar till en tabell: vilka problem, och hur många av testpersonerna som stötte på vart och ett. Det är ska-kravet.

• Ett problem är något som hände, inte något någon sa. Tyckte att färgerna var tråkiga är en åsikt. Den får stå i analysen, men den är inte ett fynd om inget hände.
• Slå ihop det som är samma sak. Två testpersoner som letade på samma fel ställe är ett problem med två personer, inte två problem.
• Anteckningen är belägget. Varje rad ska gå att peka tillbaka till något i anteckningarna. Det som inte står där får inte uppstå nu.

Varje testuppgift kom ur ett krav från uppgift 4. Mätpunkterna säger därför vilka krav som höll och vilka som inte gjorde det — skriv det, det är C-nivån.

Allvar mot insats

Antalet säger hur vanligt något är, inte hur allvarligt. Tre av tre som irriterades av bilderna på startsidan går efter en av tre som aldrig hittade formuläret och gav upp. Den som gav upp gjorde inte det hen kom för, och det gör inte heller nästa person som letar på samma ställe.

Det är samma skala som i åtgärdslistan i uppgift 4. Det nya är två saker som vägs in:

• Hur många. Av två fynd som båda försvårar går det som tre av tre stötte på före det som en av tre stötte på. Antalet ändrar ordningen inom en prioritet, inte prioriteten själv.
• Insatsen, alltså vad det kostar att rätta, i grova drag: liten om det är en text eller en etikett, stor om en sida behöver göras om. Insatsen får bestämma ordningen mellan två fynd med samma allvar. Den får aldrig lyfta något som stör över något som stoppar.

Granskningens brister hör till samma lista. Det du hittade mot WCAG och som inte är rättat ska stå i åtgärdslistan tillsammans med testfynden: en lista, en ordning. En brist på nivå A är nästan aldrig en trea. Att ingen av dina testpersoner använde skärmläsare betyder inte att ingen gör det.

Åtgärdslistan, fem kolumner

Samma fyra kolumner som i uppgift 4, plus en motivering. I vad står kriteriet eller testfyndet. Listan sorteras på prioritet.

Motiveringen säger varför, inte hur. Stoppade en av tre är en motivering. Prioritet 1 för att det är viktigt är det inte, och inte heller en beskrivning av hur koden ska ändras — den hör hemma i Webbutvecklings testprotokoll, i dokumentation.md. Hänvisa dit om det behövs, kopiera inte.

Jämför metoderna

Den här delen går bara att skriva för att blocket hade sin ordning: granskning, åtgärder, test. En tabell med tre kolumner räcker som början:

Granskningen hittar det dina testpersoner inte märker, för de använde inte skärmläsare och såg kontrasten. Testet hittar det ingen checklista frågar om, för checklistan vet inte vad dina besökare letar efter. Två metoder som hittar olika fel, inte en bättre och en sämre. Svara också på två frågor (C):

• Vilka brister från granskningen rättades i Webbutveckling före testet? Märkte testpersonerna skillnad? Ofta är svaret nej, och det är ett resultat.
• Fanns det ett fall där kriteriet var uppfyllt men testpersonen ändå fastnade, eller tvärtom? Det är A-nivån. En länk som heter något begripligt enligt 2.4.4, men som ingen klickade på.

A-nivån är också att låta en kamrat som inte var med läsa din sammanställning och prioritera fynden själv. Blir ordningen densamma som din håller rapporten.

8. Rapporten och utvärderingen

Allt lämnas på designportföljens sida 06 Test, i den här ordningen:

1. Granskningen mot WCAG, med skärmbilder, anteckningarna från tangentbordet och verktygets fynd.
2. Testplanen, med vad du ändrade efter kamratgranskningen och piloten.
3. Anteckningarna från de tre testen, anonymiserade och med datum för samtycket.
4. Sammanställningen och analysen, med jämförelsen mellan metoderna.
5. Åtgärdslistan, fem kolumner, sorterad på prioritet.
6. Utvärderingen av din egen testmetod.

Text i textramar, skärmbilder som bilder, tabeller som tabeller. Sammanställning, analys och utvärdering är ungefär 700 ord tillsammans; anteckningar och tabeller räknas inte. Testprotokollet från Webbutveckling hör inte hit — det ligger i dokumentation.md. Hänvisa till det i en mening om det behövs.

Utvärderingen

Den del som oftast skrivs sist och sämst. Jämför två meningar:

• Testet gick bra och jag fick många bra fynd.
• I test två sa jag "prova menyn" efter en halv minut. Resten av uppgiften visar därför inte om menyn fungerar.

Den första säger ingenting om metoden. Den andra säger vad som hände, och vad det gjorde med resultatet. Det är utvärdering.

De konkreta händelserna finns i de tre raderna du skrev samma dag som testerna, om hur det var att sitta tyst. Läs sedan utvärderingen en gång till och stryk varje mening som bara säger att något gick bra. Det som blir kvar är utvärderingen. Är det för lite, fråga dig: vad hände i något av testen som du inte hade räknat med?

Innan du lämnar in

Uppgiften har en kontrollista med fem punkter: Uppgift 6 – innan du lämnar in. Gå igenom den i tur och ordning, och gör punkt 2, anonymiseringen, före allt annat: öppna alla tre anteckningarna och leta efter namn, klass och bilder. Det är den enda kontrollen som inte går att rätta i efterhand. Det du lagt upp med ett namn i har redan visats för den som öppnat sidan.

Lämna in det du har, även om det inte är klart. En ofullständig rapport går att bedöma, en utebliven gör det inte.

9. Felsökning