Dator- och nätverksteknik · område 8 · lektion 40

Adresseringen

Maskinerna har haft länk sedan lektion 35 och ändå inte kunnat nå varandra. Här kommer förklaringen, och här försvinner varningstriangeln. Den här sidan går igenom hur en IPv4-adress är uppbyggd, vad som skiljer en privat adress från en publik, vad en nätmask gör och hur du avgör om två adresser hamnar i samma nät. Sedan de tre sätten en adress kan komma till — och varför en adress som börjar på 169.254 alltid betyder samma sak.

1. IPv4-adressen

En IPv4-adress skrivs som fyra tal mellan 0 och 255, skilda av punkter:

Den pekar ut en enskild enhet i nätverket. Fyra tal, och vart och ett får vara högst 255 — det är hela regeln som behövs för att skriva en giltig adress.

2. Privat och publik

De tre privata intervallen, som aldrig används som publika adresser:

3. Nätmasken

Områdets svåraste begrepp, och det som bär resten. En adress säger inte i sig vilket nät maskinen tillhör. Det säger nätmasken:

Den delar adressen i två delar:

Och postbilden från lektion 34, som är sådd för just det här: nätdelen är gatan, värddelen är husnumret. Två hus på samma gata når varandra genom att gå dit. Två hus på olika gator behöver någon som kan vägarna — och det är en router.

4. Samma nät eller inte

Alla tre med masken 255.255.255.0, jämförda mot 192.168.1.5:

Lägg märke till att den tredje adressen ser nästan likadan ut som de andra. En siffras skillnad på tredje positionen sätter maskinen i ett annat nät — det är därför adressplanen på tavlan ska läsas och inte gissas.

5. Tre sätt en adress kommer till

DHCP står för Dynamic Host Configuration Protocol. Labbnätet har ingen DHCP-server, och det är därför adresserna sätts för hand. Hur DHCP faktiskt går till, i fyra meddelanden, hör till område 9.

6. Svaret på varningstriangeln

Hittar en maskin varken en statisk adress eller en DHCP-server tar den efter en stund en adress ur intervallet

Det är precis vad labbets maskiner gjort sedan lektion 35. De har alla en adress — bara inte en som fungerar mot varandra, eftersom var och en valde sin egen på måfå.

7. IPv6 — och en rättelse

IPv6 använder åtta grupper hexadecimala tecken i stället för fyra tal:

Skälet det finns: IPv4:s dryga 4,3 miljarder adresser räcker inte för världens enheter. IPv6:s adressutrymme är enormt mycket större.

I den här kursen arbetar du med IPv4. IPv6 ska du känna igen när du ser det, inte kunna räkna på.

8. Så sätter du adressen

Adressplanen står på tavlan. Varje grupp har sitt eget nät — annars krockar adresserna mellan grupper som delar sal. För varje maskin:

1. Öppna nätverksinställningarna — klickvägen står på tavlan
2. Byt från automatiskt till manuell adressering
3. IP-adress: gruppens nätdel, eget tal på sista positionen
4. Nätmask: 255.255.255.0
5. Spara, och titta på nätverksikonen
6. Skriv upp adress och mask för maskinen

Alla maskiner i gruppen ska ha samma nätdel och samma mask, men olika sista tal. Adresstabellen in i labbrapporten:

9. Kontrollen i plattformen

ComputerExplorer → networking → subnetting — och det är en kontroll, inte en introduktion. Adresserna är redan satta; nu prövas om de hamnade där ni tror.

1. Ställ in nätverksbitar (prefix) så att rutan Nätmask visar 255.255.255.0
2. Titta på Nätverksadress och Användbart värdintervall — ligger gruppens adresser inom det?
3. Kör testet Är en annan värd på samma subnät? med två av era egna adresser. Svaret ska bli samma subnät
4. Pröva sedan en adress med annan nätdel. Svaret blir annat subnät, och noden skriver ut varför: trafiken måste gå via en router

Rutan Broadcast finns också i noden. Lämna den — den hör till område 10.

10. Vanliga missuppfattningar

11. Ordlista