← Kursens material Kopplingsschema · område 1 Område 1

Område 1 · lektion 4

Kopplingsschema

Ett schema är inte en bild av kopplingen. Det är en karta över vad som hänger ihop med vad, medvetet befriad från allt annat. Att läsa det är en av kursens fem förmågor, och den bedöms.

Mål

När du är klar kan du:

Genomgång

Symbolerna

Sex symboler räcker för allt du bygger i det här området. De följer den europeiska standarden, som är den du möter i svenska ritningar.

Sex kretssymboler i två rader om tre. Övre raden: spänningskälla ritad som ett långt och ett kort streck, motstånd som en avlång rektangel, lysdiod som en triangel mot ett streck med två pilar ut. Undre raden: strömbrytare som ett uppfällt streck mellan två punkter, jord som tre allt kortare vågräta streck, och knutpunkt som en fylld prick där två ledningar korsas. + − Spänningskälla Motstånd Lysdiod Strömbrytare Jord Knutpunkt

Symbolerna i tur och ordning, med den beteckning komponenten får i schemat:

Två av dem behöver en kommentar direkt.

Lysdioden har riktning. Triangeln pekar åt det håll strömmen får gå, och strecket den pekar mot är minussidan, katoden. På den verkliga komponenten är katoden det korta benet och den plattade kanten på kapseln. Vänd fel lyser den inte alls.

Knutpunkten avgör allt. Två ledningar som korsas på papperet hänger inte ihop om det inte sitter en fylld prick i korsningen. Utan prick springer den ena bara förbi den andra. Det här är den enda symbolen som betyder något genom sin frånvaro, och det är därför den missas.

Läsriktning

Scheman ritas efter en konvention som gör dem läsbara utan förklaring:

Ett schema läst

Här är kretsen från förra guiden, ritad som schema. Läs den innan du läser texten under.

Kopplingsschema. Från batteriets pluspol går ledningen till en öppen strömbrytare S1, vidare genom motståndet R1 på 150 ohm, ner genom den röda lysdioden D1, och tillbaka längs nedersta ledningen till batteriets minuspol. Nedersta ledningen är märkt som kretsens jord, 0 volt. 5 V + − S1 R1 · 150 Ω D1 röd, 2,0 V 0 V

Räknat exempel. Schemat räcker för att räkna ut strömmen utan att bygga något. Lysdioden tar 2,0 V, källan ger 5,0 V, alltså ligger resten över R1:

U = 5,0 V − 2,0 V = 3,0 V

I = U / R = 3,0 V / 150 Ω = 0,020 A = 20 mA

Det är hela poängen med ett schema. Du kan säga vad kretsen kommer att göra innan en enda komponent tagits fram, och du kan därför upptäcka ett fel medan det bara kostar ett suddgummi.

Räknat exempel 2: två lysdioder i serie. Rita om schemat med ytterligare en röd lysdiod i samma slinga. De tar 2,0 V var:

U över lysdioderna = 2,0 + 2,0 = 4,0 V

U över motståndet = 5,0 − 4,0 = 1,0 V

R = 1,0 / 0,020 = 50 Ω → närmaste E12 uppåt är 56 Ω

Med 56 Ω blir strömmen 1,0 / 56 = 0,0179 A, alltså 18 mA. Kretsen fungerar, men marginalen är tunn: sjunker matningen till 4,7 V ligger bara 0,7 V över motståndet, och strömmen faller till 0,7 / 56 = 0,0125 A = 12,5 mA. Två lysdioder i serie från 5 V är alltså känsligt för hur bra matningen är. Tre går inte alls, eftersom 3 · 2,0 = 6,0 V är mer än källan har. Det ser du direkt i schemat, och aldrig genom att prova.

Vad schemat inte visar

Ett schema utelämnar avsiktligt nästan allt fysiskt:

Det låter som brister. Det är motsatsen. Just för att schemat inte visar det fysiska går samma schema att bygga på ett kopplingsdäck, på ett kretskort eller i en skåpsvägg, och det förblir läsbart. Behöver du dessutom visa det fysiska ritar du en kopplingsbild vid sidan av – två ritningar med olika uppgifter, aldrig en som försöker vara båda.

Rita av en koppling

Att gå åt andra hållet, från bygge till schema, är svårare och nyttigare. Arbetsgången:

  1. Hitta de två punkterna som är plus och minus. Rita dem först, plus överst.
  2. Följ en ledare i taget från plus. Rita komponenten du kommer till, ge den en beteckning, och läs av värdet.
  3. Fortsätt tills du är tillbaka vid minus. Då har du en sluten slinga.
  4. Finns fler slingor – en gren som delar sig – rita in en knutpunkt där de möts och följ den nya slingan på samma sätt.
  5. Kontrollera till sist att varje komponent i bygget också finns på papperet. Det är den kontrollen som fångar den tråd du glömde.

I industrin och i vardagen

I industrin: ett styrskåp levereras med en pärm scheman, och den pärmen är värd mer än skåpet. Symbolerna följer standard, varje komponent har en beteckning som också är intryckt på plasten inne i skåpet – K1 är samma kontaktor på ritningen som i verkligheten – och varje ledare är märkt med samma nummer i båda ändar. En elektriker som aldrig sett maskinen kan därför felsöka den, och en elektriker i ett annat land kan läsa ritningen utan att kunna språket. Det är standardiseringen som gör det, inte ritarens skicklighet.

I vardagen: kopplingsanvisningen som följer med en taklampa är ett schema. Tre streck märkta L, N och PE, och en bild av kopplingsplinten. Den visar inte var i taket lampan ska sitta, hur lång sladden är eller vilken färg kupan har – och just därför fungerar samma lilla papper till alla lampor i sortimentet. Samma sak med schemat på insidan av proppskåpets lucka: det säger vilken säkring som hör till vilket rum, ingenting om husets planlösning.

Prova själv

Två övningar, en åt varje håll.

Åt schemahållet. Bygg kretsen från förra guiden på däcket – 5 V, ett motstånd, en lysdiod – och rita sedan av den som schema på papper. Sätt ut R1 och D1, skriv motståndets värde, och rita jordsymbolen på den ledning som går tillbaka till minus.

Åt byggehållet. Täck över kopplingen med en bok. Bygg om den från ditt eget schema, utan att titta på originalet. Fungerar den, är schemat läsbart. Fungerar den inte, saknas något på papperet – och det är den upptäckten som är övningen.

Kontrollfrågor

Två ledningar korsar varandra i ett schema, utan prick i korsningen. Hänger de ihop?

Nej. Utan en fylld knutpunkt springer den ena bara förbi den andra. Pricken är det enda som betyder förbindelse. Vissa ritare undviker problemet genom att aldrig låta ledningar korsas, andra genom att rita en liten båge över korsningen, men pricken gäller alltid.

Ett schema visar 5,0 V, R1 = 220 Ω och en röd lysdiod med framspänningen 2,0 V. Hur stor blir strömmen?

Över motståndet ligger 5,0 − 2,0 = 3,0 V. I = 3,0 / 220 = 0,0136 A, alltså cirka 14 mA. Lysdioden lyser något svagare än vid 20 mA, men fullt synligt.

Varför räknas alla jordsymboler i ett schema som samma punkt?

För att slippa dra en linje kors och tvärs över hela ritningen till varje komponent som ska till nollpunkten. Symbolen är en förkortning: "här går det till 0 V". Det gör schemat läsbart, men det gör också att förbindelsen är lätt att glömma när du bygger, eftersom den aldrig ritats ut som en tråd.

Du ska driva två röda lysdioder i serie från 5 V vid 20 mA. Vilket motstånd?

Lysdioderna tar 2,0 + 2,0 = 4,0 V tillsammans, så över motståndet ligger 5,0 − 4,0 = 1,0 V. R = 1,0 / 0,020 = 50 Ω, och närmaste E12-värde uppåt är 56 Ω. Med 56 Ω blir strömmen 1,0 / 56 = 0,0179 A = 18 mA.

Nämn tre saker ett kopplingsschema inte berättar.

Var komponenterna sitter fysiskt, hur långa ledningarna är, vilka hål på kopplingsdäcket du ska använda, komponenternas storlek, och hur de fästs. Allt det tillhör en kopplingsbild eller en mekanisk ritning, inte schemat.

Vanliga fel

Vidare

Nu har du allt du behöver. Bygge 0 – lysdioden sätter ihop de fyra guiderna: du räknar med Ohms lag och effektformeln, ritar schemat, bygger efter det, och mäter efter för att se om verkligheten höll med.

Efter bygge 0 börjar område 2, och då kommer koden. Då blir språkreferensen användbar.