Område 6 · lektion 35 och 36 · 3 och 10 juni

Redovisningen

Åtta minuter, systemet på bordet, och fyra saker som ska sägas. Redovisningen är inte en föreställning utan ett tillfälle att belägga F4 muntligt — att beskriva hur ditt system är uppbyggt och varför det ser ut som det gör. Den som har mätt och skrivit under maj behöver inte förbereda särskilt mycket. Den som inte har det märks på den första följdfrågan.

Ramen

Åtta minuter är kort Det räcker till ungefär 800 ord i lugnt tempo. Räkna med att du hinner säga de fyra sakerna nedan och visa systemet en gång — inte att du hinner berätta projektets historia från april och framåt. Den som börjar med "jag tänkte först göra något helt annat" har bränt två av åtta minuter innan systemet nämnts.

Fyra saker som ska sägas

I den här ordningen. Den är inte godtycklig — den följer samma väg som signalen går genom ditt system, och den gör det lätt för den som lyssnar att hänga med.

1. Vad systemet gör, i en mening, och för vem. Samma mening som du skrev den 15 april. Om den ändrats under vägen: säg det och säg varför — det är ett bra svar, inte ett dåligt.
2. Hur det är uppbyggt, block för block. Givaren, beslutet, drivsteget, aktuatorn, matningen. Peka på ditt blockschema eller på systemet. Namnge de tre delarna — mekanisk struktur, elektroteknik, styrteknik — och säg vilken del av bygget som är vilken. Det här är kärnan i F4 och det som bedöms hårdast.
3. Ett val du gjorde och varför. Välj det du är mest säker på: utväxlingen, tröskeln, komponenten, tillstånden. Ta med talet, skälet, och vad alternativet hade kostat. Ett enda val förklarat på djupet är värt mer än fem uppräknade.
4. Vad som inte fungerade, och vad du gjorde åt det. Felsökningsvägen, inklusive den återvändsgränd du gick in i. Avsluta med vad systemet inte klarar, med ett tal. Det är den mening som oftast avgör om beskrivningen låter nyanserad.

Fyra punkter, två minuter var. Har du systemet med dig går punkt två fortare och punkt fyra får mer plats — det är en bra fördelning.

Följdfrågorna jag ställer

De är inte hemliga. De är samma frågor varje år, för de är de frågor som skiljer nivåerna åt i F4, och du kan förbereda svaren under lektion 34:

• "Vad händer om givaren lossnar medan systemet arbetar?" Prövar om du tänkt på felfall, eller om systemet bara har en lycklig väg genom loopen.
• "Varför just det värdet?" Pekar på en tröskel, ett motstånd, en tid eller en utväxling. Prövar om talet är valt eller hittat.
• "Vad skulle du göra annorlunda om du började om?" Prövar om du kan värdera din egen konstruktion. Ett svar som "ingenting" är nästan alltid ett sämre svar än ett konkret.
• "Var slutar det här fungera?" Den tyngsta lasten, det svagaste ljuset, den snabbaste rörelsen. Prövar om du mätt gränsen eller gissat den.
• "Vad drar systemet för ström när allt är i gång?" Prövar om strömbudgeten från ritpasset följdes upp med en mätning.
• "Vem gjorde vad?" Bara vid parbyggen. Prövar F2:s del om samarbete, och ett svar som "vi gjorde allt tillsammans" är inte en beskrivning av ett samarbete.

Att visa systemet

En demonstration som fungerar är övertygande och en som inte gör det tar tid från det du skulle säga. Tre saker som gör skillnad:

• Prova på plats innan din tur. Salen har annat ljus än ditt kök, och en LDR-tröskel som stämde hemma stämmer inte här. Har du kalibrerat ordentligt vet du redan vilket tal som behöver justeras.
• Ha ett sätt att utlösa systemet. En ficklampa, en hand att skymma med, en vikt att hänga på. Att vänta på att det ska bli mörkt i salen är ingen demonstration.
• Visa felfallet också. Håll fast mekanismen så att rörelsen inte blir av och låt tidsgränsen slå till. Det tar tio sekunder och visar något som annars bara står i texten.

Om det inte fungerar på dagen

Det händer, och det är inte slutet på redovisningen. Ett system som gick sönder på bussen bedöms inte som ett system som aldrig byggdes — det är dokumentationen, mätvärdena och din beskrivning som bär bedömningen.

Gör så här i stället Säg vad som skulle ha hänt, visa mätvärdena som bevisar att det hände i maj, och säg vad du tror är fel just nu och hur du skulle ta reda på det. En systematisk felsökningsplan som redovisas på tre minuter är starkare belägg för F4 än en lyckad demonstration utan förklaring. Ta med dokumentationen, ett foto och en kort film av systemet i drift — det är den billigaste försäkringen i hela kursen, och den tar två minuter att skaffa i förväg.

Vad som bedöms

Redovisningen är i första hand belägg för F4 — att beskriva systemets uppbyggnad och de fysikaliska principerna — och i andra hand för F5, genom hur du bedömer din egen lösning.

Skillnaden är densamma som i skriven text, och exemplen är avsiktligt samma som i Dokumentationens grad. Har du skrivit din dokumentation på C- eller A-nivå har du redan formulerat det du ska säga — läs igenom din egen text kvällen innan, så behöver du inget manus.

Betygssamtalet

På lektion 36, efter de sista redovisningarna, avsätts 30 minuter till återkoppling och betyg. Du får ett kort enskilt samtal där vi går igenom de fem förmågorna en i taget och vad kursen som helhet visar.

Hela året vägs, inte bara slutprojektet Betyget sätts på alla fem byggena och all dokumentation, inte på det sista. Det är särskilt tydligt i F1 på A-nivå, som kräver flera system — bygge 1 till 5 tillsammans. Ett starkt slutprojekt lyfter helheten men ersätter inte tre tunna dokumentationer från hösten, och ett slutprojekt som inte blev klart raderar inte fyra fungerande system bakom det.

Tre saker är bra att ha tänkt igenom före samtalet, för de är vad jag frågar om:

• Vilken av de fem förmågorna tycker du att du visat starkast? Och på vilket bygge?
• Vilken är svagast, och vad hade krävts? Ett konkret svar här är i sig belägg för F5 — att kunna bedöma sin egen förmåga.
• Vad skulle du bygga härnäst? Inte ett provfrågesvar; det säger något om vad kursen faktiskt lämnade kvar.

Kursutvärderingen

De sista 15 minuterna på lektion 36. Den är anonym och den används på riktigt — flera saker i den här kursen ser ut som de gör på grund av tidigare elevers svar. Det som är mest värt att skriva om är var materialet inte räckte när du satt hemma på egen hand, eftersom halva kursen ligger där och jag inte ser den delen.

Vanliga fel

• Projektets historia berättas i stället för systemet. "Först tänkte jag, sen ändrade jag mig, sen gick det sönder." Åtta minuter räcker inte till både historien och uppbyggnaden, och det är uppbyggnaden som bedöms.
• Manus som läses innantill. Går ofta fortare och visar mindre. Stödord räcker om du kan ditt system — och kan du det inte hjälper inte manuset vid första följdfrågan.
• Koden visas rad för rad. Ingen kan följa det muntligt. Visa tillståndsdiagrammet i stället och säg vad varje läge gör.
• Demonstrationen provas inte i salen först. Annat ljus, annat underlag, urladdade batterier. Kom fem minuter tidigare.
• Bara det som lyckades nämns. Punkt fyra saknas, och med den det starkaste belägget du har för att du förstått ditt eget system.
• "Vi gjorde allt tillsammans." Vid parbyggen är det inte ett svar på vem som gjorde vad, och F2 kräver att arbetsdelningen går att beskriva.
• Dokumentationen lämnas in efteråt. Den ska vara inne före redovisningen — det är den som ligger till grund för de frågor jag ställer.

Vidare

Kraven du redovisar mot står på bygge 5:s sida, och nivåerna i det du säger är samma som i Dokumentationens grad. Behöver du en sista genomgång av systemets uppbyggnad är blockschemat det snabbaste sättet att strukturera punkt två.

Efter lektion 36 är kursen slut. Kitet lämnas tillbaka, dokumentationen behåller du — den är det enda beviset som följer med dig ut ur kursen på vad du faktiskt byggt.

Tillbaka till område 6 eller till kursens material.